Ännu en natt....

Usch.... nätterna är värst. Det är vid den här tiden man påminns om saker som aldrig vill försvinna. Min hjärna går på högvarv och jag finner ingen väg ut. Trots att mer än 20 år passerat så finns det fortfarande ingen avfart från vägen jag åker på. När ensamheten tar över och demonerna får fäste kan jag inte hejda smärtan.....

Sov sött var ni än befinner er...