Ännu en kväll....

Tomt och själen är ensam. Vinden är lätt och värmen gör att det är behagligt trots mörkret. Alla lampor lyser och staden sjuder av liv. Alla har hittat någon att roa sig med utom jag. Jag syns inte.... jag hörs inte.... jag finns inte. ... länge har jag sökt svar utan att finna det. Sanningen gör ont nu när den gått upp för mig. Ångesten kryper på och det gör ont i bröstet. Vem kommer någonsin att se min smärta? Demonerna gör sig påminda igen och jag står åter på ruta ett....