Söndagstankar

Kvällen är här och jag ligger ensam i vardagsrummet. Tankarna far fram och tillbaka och ibland känns det som om huvudet ska explodera. Det är så enormt mycket frustration som finns inom mig. Det är så mycket jag vill göra men som min kropp inte klarar av just nu. Jag önskar att jag kunde få börja jobba på min väg tillbaka där jag kan känna framtidstro istället för att bara vänta på att allt ska bli sämre. Igår fick jag ett besked som gör mig väldigt ledsen. Jag trodde att vissa saker var självklara men det visade dem sig inte alls vara. Det finns vissa saker man definitivt skulle göra för de människor som betyder något för mig men uppenbarligen så tänker inte alla på det sättet. Å andra sidan har jag alltid fått klara mig själv så jag får bita ihop och kämpa vidare. Jag blir så otroligt ledsen när folk sviker och jag kommer alltid på mig själv med att vara så förbannat naiv och godtrogen. Det kan handla om det som hänt nu men det kan också handla om "vänner" som bara försvinner och där det alltid är jag som måste ta första steget för att återuppta kontakten igen. Ibland funderar jag på om vissa människor har ett hjärta överhuvudtaget. 
 
Nu ska jag försöka tänka positivt och så tar vi nya tag i morgon igen. 
 
// Dan