Uppehåll

Hej,
 
Pga att jag under en tid mått skit så blir det uppehåll i skrivandet. Jag känner att det är något jag måste göra då jag annars kommer skriva saker som jag senare får ångra. Vi får se om jag någon gång orkar komma tillbaka.
 
// Dan 
 
 

Dan före dopparedan

Hej,
 
Ytterligare en dag att ta tag i och ytterligare en natt har passerat där jag mått skit. Körde dialys igår kväll och som vanligt så däckade jag av utmattning efteråt. Jag vaknade strax efter kl 2 i natt med hemsk huvudvärk, illamående, hjärtklappning och kramper. När jag nu klivit upp på morgonen så känns det bättre men mitt ena ben värker efter nattens kramper. Jag vet hyfsat bra hur jag ska bete mig på morgonen när jag mått så här och efter några timmars kamp så brukar jag kunna hantera allt igen. 
 
Idag är det dan före dopparedan och i morgon är det dagen som alla barn ser fram emot. Idag ska vi fixa iordning allt här hemma och vi kommer att äta julmat under eftermiddagen. Jag ska komma ut på en långpromenad under dagen för att få någorlunda styrsel på kroppen igen och det brukar vara nyttigt. Under kvällen ska vi spela bingolotto på uppesittarkvällen och samtidigt med det ska jag köra dialys. Det innebär att jag slipper köra dialys i morgon på julafton och det känns bra. Nu blir det några dagar ledigt från jobbet fram till Onsdag då det är dags att jobba igen. Jag kommer jobba alla arbetsdagar men som vanligt så kör jag endast halvdagar. I morgon kommer vi åka hem till Vics mamma i Solmyra för att fira jul och vi åker hem igen under kvällen. 
 
Nu ska jag göra mig iordning och ta mina morgonmediciner innan jag och Vic ska bege oss ut i kaoset i Barkarby och köpa några sista saker. 
 
På återseende!
 
// Dan 
 
Mitt sällskap under mina promenader. Den senaste boken om seriemördaren och fullblodspsykopaten Christopher Silfwerbielke. En bok helt i min smak!
 

Nattångest

Hej,
 
Kan inte sova och har sån fruktansvärd ångest. Gårdagen var en riktig skitdag och allt sånt jag fruktat och oroat mig för blev bekräftat. Jag känner mig så otillräcklig och det jag gör och kämpar med varje dag känns så onödigt. All stress och press som jag försöker hantera kommer över mig igen och det är något som jag verkligen inte behöver. Jag känner mig ouppskattad och obehövd. Jag önskar verkligen att saker och ting var annorlunda men tyvärr är det inte det. Min kropp värker så jag knappt kan gå och mina tankar bara snurrar. Jag önskar att jag kunde ta mig till ett ställe där jag slapp tänka och där min ångest och oro bara försvann. 
 
// Dan