Kämpig Torsdag

God morgon,
 
En natt med mycket grubbel och tankar. Ensamhet och en mängd plågoandar som säger till mig allt sånt som jag försöker förtränga. När jag blundar så dyker ansikten upp på människor som jag inte vill se och ju mer jag försöker trycka bort dem desto närmare kommer dem. Jag har verkligen försökt att bearbeta dessa tankar tidigare men det går inte ensam. När det är som värst så är det enda jag kan tänka på att plåga mig själv. Frammana personer i situationer som är extremt jobbiga att tänka på men eftersom de ligger djupt inom mig och hela tiden väntar på att komma fram så blir jag inte förvånad att de dyker upp. Många år har passerat men ändå så känns det som igår det började. 
 
Nu måste jag dra på mig fasaden och bege mig till jobbet och bli någon som jag inte känner för idag egentligen. 
 
På återseende!
 
// Dan