Tisdagstankar

Hej, 


Då var det strax dags att lägga ytterligare en tuff dag bakom sig. Jag har ju sett fram emot att kunna köra dialysen men just nu mår jag mest skit efter varje tillfälle. När jag kommer hem känns det som om jag är bakfull. Ont i huvudet, synrubbningar, energilös och yrselanfall. Idag kändes det ändå ok direkt efter behandlingen men så fort jag kom hem så började eländet. I morgon är det min lediga dag i veckan från dialysen och det känns faktiskt välbehövligt. Om jag känner mig någorlunda ok så tänkte jag och barnen åka till Jakobsbergs simhall och bada. Skönt att få ett avbrott från allt jobbigt och få umgås lite med mina underbara barn. 

Nu har det gått en vecka sedan jag beslutade mig för att sjukskriva mig på heltid. Känslan är fortfarande att det var rätt beslut men ibland kommer det ett sting av dåligt samvete över mig. Jag vet att många av mina kollegor behöver mig men det kan också vara ett bra tillfälle för dem att växa och kunna ta mer ansvar själva. Det är en märklig känsla jag har att ju sämre jag mått desto färre människor är det som hör av sig. Jag vet ju såklart vilka personer det är som verkligen bryr sig och vilka det är som inte gör det. Det finns människor som försvinner ur mitt liv i flera år och då vet man vart man har dem. När de dyker upp igen så kommer jag att hålla en distans till dem och de kommer märka att jag inte släpper dem inpå livet. Jag tror många har svårt att föreställa sig vad jag går igenom och det är självklart inte lätt att förstå om man inte varit med om det själv. 

Jag tror att alla människor har drömmar och önskningar och frågar man folk så kan dem nog säga en hel del om den saken. Jag själv har bara en enda önskning och det är att få bli frisk och kunna börja leva ett normalt liv igen. 

Tack för ordet. 

// Dan