Torsdagstankar

Hej,
 
Nu har jag fått några dagar att lugna ner mig efter kraschen i slutet av förra veckan. Jag beslutade mig tidigt för att vara så ärlig som jag bara kunde och det har faktiskt gjort saker och ting lättare. Nu på morgonen hade jag ett jättebra snack med min skånska kollega Kenneth och det var riktigt skönt. Jag måste lära mig att säga nej och istället tänka på vad som är bäst för mig ibland. Problemet är att jag har levt på detta sätt i 41 år och det är inte lätt att bara ställa om. Jag har alltid låtit mig utnyttjas och för varje gång jag gjort det så känns det som att något dör inom mig. Jag har alltid ställt upp för folk utan att få något tillbaka och det är något som jag mår mycket dåligt av. Jag har alltid varit den som tagit tag i saker och jag har även känt mig tvingad att vara den som är stark trots att jag själv mått skitdåligt och behövt stöd och hjälp. Jag fattar att detta är inget man ändrar över en natt utan det är något som jag behöver hjälp med. Jag kommer nu att ta tag i detta och vi får väl se om jag kan förändra mig själv. 
 
Min krasch är en kombination av det jag beskriver ovan kombinerat med min sjukdom. Jag har bara kört på och trott att jag ska fixa allt i samma höga tempo som alltid. Det har inte varit lätt att sköta jobbet på ett bra sätt i en relativt ny organisation med stenhårda krav samtidigt som jag har en enorm börda att bära runt på i form av min njursjukdom och min dialys. På det har jag en stor familj där kraven på att skjutsa runt alla på olika aktiviteter har varit stor. Min kära sambo har dessutom sina studier just nu som ställer stora krav på henne så det är skitsvårt att få ihop livspusslet som vi har det just nu. Jag har lärt mig att det är i princip omöjligt att få folk att förstå vad jag går igenom och vilka problem som kommer med sjukdomen och dialysen så det har jag gett upp. Folk tror att bara för att man kan gå och prata så är allt som vanligt men det är långt ifrån så det fungerar. Jag önskar att jag hade någon med liknande problem som jag kunde prata av mig med men tyvärr finns ingen sådan person. Den 7:e December ska vi på patientträff på Dialysavdelningen och det ser jag fram emot väldigt mycket. Där kommer det att komma personer som haft dialys under lång tid och personer som precis startat upp behandling. Förhoppningsvis kan jag då dela med mig av mina kunskaper och erfarenheter vilket jag hoppas kan hjälpa andra i samma situation som jag har. 
 
På återseende!
 
// Dan