En sån där kväll...

... när livet känns så förbannat orättvist. Har genomlidit ännu en dag med kolossal trötthet och koncentrationssvårigheter blandat med grumlig syn. Under eftermiddagen var jag så trött att jag knappt orkade tänka. Är så otroligt trött på att vara sjuk och att inte ha energi till någonting. 
 
Tänker på alla människor som försvunnit ur mitt liv. Det är ganska konstigt att folk tar ett kliv bakåt när man blir riktigt dålig istället för att ta ett kliv fram när man verkligen behöver det. Människor som försvinner i flera år och inte lägger ner ens 2 sekunder ger jag inte mycket för. Kommer de tillbaka kommer jag aldrig att lita på dem igen för de har visat att de bara tänker på sig själva. Det känns också förjävligt att bara en enda person har tagit ett kliv fram och erbjudit en donation. När jag tänker på det så får det inte mig att känna mig värdefull direkt och med mitt bagage som jag har sedan min ungdom så känns det inget vidare. Nu när jag mår skit och verkligen behöver en ny njure så blir de här känslorna mycket starkare. Jag kommer att fortsätta kämpa för min älskade familjs skull men just nu känner jag mig inte stark. 
 
// Dan 
 
http://www.njursamverkan.se/njurdonation/att-donera-en-njure/