Helg

Hej,
 
Då var det äntligen helg och den är synnerligen välkommen. Har fortfarande problem med trötthet och energilöshet även om jag tycker att det har blivit lite bättre. Dagarna tickar på och jag måste kämpa för att ta mig igenom dem varje dag. Jag skulle behöva börja motionera men tröttheten hindrar mig och det blir en negativ spiral. Jag försöker att ta hand om allt jag måste på jobbet och det funkar hyfsat men att vara ute på fältet och träffa folk är just nu det jobbigaste. Jag känner mig inte social och för det mesta vill jag bara dra mig undan och vara ifred. Som tur är så har jag stor förståelse från min chef och mina arbetskamrater och det känns väldigt bra. 
 
I veckan har det blivit dagsturer runt Stockholm och Mälardalen och även om jag inte gör tillräckligt med besök så känns det ändå bra att vara tillbaka ute på marknaden. I Måndags hämtade jag mina glasögon och det var jobbigt att vänja sig att ha dem på sig men det blir bättre och bättre för varje dag som går. På jobbet går jag numera under namnet Jimmie då mina arbetskamrater tycker jag liknar Jimmie Åkesson. När jag nämnde det för Vic idag så tyckte hon att det stämde så det är säkerligen inte sista gången man hör det påståendet. 
 
Igår var det läkarbesök på Huddinge sjukhus och jag fick svar på alla prover som tagits och nu hade även svaren kommit på odlingarna jag lämnade efter förra veckans febersläng. Det proverna var negativa och det var lugnande och jag fick även svar på CMV som tidigare visade virus i blodet. Man skulle ha under 2000 och mina värden låg på 500 så det var skönt. Den 22:a September har det gått 6 månader sedan jag transplanterades och tiden har gått fort även om det har varit en otroligt tuff tid, inte minst mentalt. Jag mår fortfarande inte bra mentalt och ångesten kryper fortfarande på under nätterna men jag försöker kämpa mot det så mycket det går. 
 
I Onsdags började alla 4 grabbarna skolan igen och det är skönt att komma in i rutinerna igen. Wilmer börjar nu femman medan Isac nu ska börja åttan. Samuel inleder sista året i gymnasiet och Elias har bytt skola och börjar i Upplands-Bro Gymnasium här i Kungsängen på barn och fritid. Han kommer börja första klass så han går med de som är 1 år yngre. Han tycker det är väldigt skönt att byta och lägga förra året bakom sig. 
 
Nu ska jag vila ögonen på en film innan det är dags att sova. Oddsen är iofs inte jättehöga på att jag somnar i soffan. 
 
På återseende!
 
// Dan 
 
Jimmie Åkesson?

Söndagskväll

Hej,
 
Söndagskväll och i morgon stundar en ny vecka. Jag har nu jobbat 2 veckor sedan semestern tog slut och det känns inte så bra som jag skulle vilja. I veckan som passerade fick jag feber i Onsdags morse och självklart började oroliga tankar spridas i mig. Feber kan såklart bero på många olika saker men som transplanterad så tänker man direkt på avstötning. Jag fick åka in och ta prover och det blev besvärligare än jag trodde. Jag åkte först till vårdcentralen i Kallhäll men de kunde tydligen inte ta proverna som läkaren ordinerat så jag fick därför åka vidare till provtagningscentralen på Karolinska sjukhuset i Solna. Väl där så visade det sig att de inte heller kunde ta de proverna och de hänvisade istället mig till akuten men de kunde inte heller ta proverna. Jag hamnade till slut på infektionskliniken och där kunde de hjälpa mig. Läkaren på transplantationsmottagningen hade ordinerat ett odlingsprov på mitt blod och det är inte alla som tar det. Som tur var så visade inte proverna något mer än något förhöjt CRP men det är inte så konstigt med tanke på febern. Jag blev hemma ett par dagar från jobbet och det var lika bra. 
 
Annars är det fortfarande väldigt tufft på samtliga plan. Tröttheten är ständigt påtaglig och varje dag är en kamp för att ta sig igenom allt jag måste. Min mentala status är på botten och jag går omkring med en ständig oro som påverkar mig starkt varje dag. Nätterna är värst och allt som oftast vaknar jag mitt i natten med kolsvarta tankar som smärtar mig väldigt. Den ångest jag bär runt på varje dag äter upp mig inifrån och gör mig emellanåt helt paralyserad och är otroligt svår att bära runt på. Min syn på mig själv är sämre än någonsin och jag tänker oftast att det bästa vore om jag bara höll mig undan. Det känns som om alla ser ner på mig och jag är den sämsta personen som går runt på denna planet. Jag är medveten om att jag inte kan förändra det som har varit eller att saker jag upplevt inte kommer förändras men det har påverkat mig så mycket och gjort mig till den jag är. Jag jobbar hårt varje dag för att inte tänka på allt skit som jag varit utsatt för men ryggsäcken är så tung att jag inte klarar av att bära den själv. 
 
I morgon är det som sagt ny vecka och jag måste kämpa mig igenom allt som jag måste igen. Eftersom jag har en negativ bild om mig själv är det tufft att åka runt och träffa kunder men jag brukar kunna ta på mig en mask och göra det jag måste. Har man kämpat i sin ensamhet i mer än halva sitt liv så blir man till slut ganska bra på det. 
 
Nu är det dags att avsluta kvällen och strax säga god natt och så hoppas jag på att demonerna inte kommer på besök i natt. 
 
På återseende!
 
// Dan 

Lördag kväll

Hej,
 
Nu var det ett tag sedan jag tog mig tid att skriva så det är väl dags nu. Jag har nu jobbat min första vecka efter semestern och det kändes ok. Jag var väldigt orolig för hur min trötthet skulle arta sig men den har varit hanterbart som tur är. Första arbetsveckan var väldigt lugn och det var skönt att få en mjukstart och sätta sig in i allt igen och börja planera inför hösten. 
 
I Måndags var jag som vanligt och tog prover på Danderyds sjukhus och efter det har jag blivit kontaktad av läkare på transplantationsmottagningen 2 gånger. Det visar sig att ett virus finns i blodet och det finns risk för att det viruset kan angripa mina inre organ. Det här viruset är troligtvis anledningen till att jag känt mig så extremt trött och utmattad en längre tid. Det vi har gjort nu är att jag dragit ner på min medicin som sänker immunförsvaret och så får vi se om mitt immunförsvar tar hand om viruset på egen hand. Om det inte gör det så kommer de sätta in en medicin som ska få viruset att försvinna. Jag hoppas att det försvinner snarast så att jag orkar med det jag ska. 
 
Veckan innan jag började jobba var jag hos optikern och resultatet av det besöket blev som jag trodde. Min syn har försämrats den senaste tiden så nu har jag blivit med glasögon. Att välja glasögon var verkligen inte lätt och vad jag än valde så tyckte jag inte att jag såg klok ut. Till slut valde jag ett par svarta bågar och de ska jag hämta ut nästa måndag när glasen blivit slipade. Det känns faktiskt väldigt skönt att få glasögon då jag hela tiden måste anstränga mig till det yttersta för att kunna läsa och det gör att jag blir väldigt trött och får huvudvärk. Vi får se om mina symptom försvinner när jag fått glasögonen men det både tror och hoppas jag. 
 
Annars är det fortfarande tungt mentalt till och från. Jag kan ha perioder där det känns ok men så helt plötsligt så blir jag attackerad av mina jobbigaste tankar som förlamar mig fullständigt. Det allra jobbigaste tankarna och känslorna kommer på kvällen och natten och då vet jag knappt vart jag ska ta vägen. Då jag aldrig haft någon att prata med om det här eller som försöker förstå så känner jag att det bästa är att hålla kvar smärtan inuti mig och vänta ut den. Ensamheten är såklart extremt tung att bära men å andra sidan har jag burit på den så länge så det har blivit en del av mitt liv. Självklart känns det som att det är fel på mig och jag frågar mig hela tiden varför jag är så mycket sämre än alla andra. Tyvärr kommer jag nog aldrig få svar på den frågan så den känns egentligen lönlös. Jag får fortsätta kämpa och så hoppas jag att det en dag kommer en bättre dag för mig också. 
 
God natt och på återseende!
 
// Dan