Tisdag

Hej,
 
Nu var det länge sedan som jag skrev ett inlägg. Jag har varken haft lust eller motivation till att ta mig tid för bloggen men nu får jag ändå ge det en chans igen. 
 
Som vanligt så händer det massor av saker i mitt liv men det som jag verkligen önskar ska hända låter vänta på sig. Fortfarande är det tyvärr tyst från Huddinge sjukhus och transplantation men när det är dags så är det. Vi har hunnit med att fira 2 av våra barn under året och det är Wilmer som fyllt 11 år i Januari och Samuel som klivit in i vuxenlivet i Februari då han fyllde 18 år. Jag och Samuel övningskör för fullt och han är inbokad på intensivkurs för körkort i Juni och han har fått tid för uppkörning den 3:e Juli. Vi kämpar hårt för att han ska lyckas och redan nu kör han jättebra så det ska nog gå vägen. 
 
I Fredags var det fotbollscup på Värmdö för Isacs fotbollslag och den skulle hålla på mellan 17-23. Tyvärr blev det inte alls som vi hade tänkt oss då Isac skadade axeln redan under uppvärmningen inför första matchen. Istället för matcher så hamnade vi på akuten vid Karolinska sjukhuset. Vi blev där till ca 22.30 och tur i oturen så var det inget brutet utan skadan stannade vid mjukdelsskador. Nu blir det uppehåll för Isac i en månad men det är lika bra att låta det läka ordentligt. 
 
För egen del så kämpar jag på med dialysen i väntan på att få bli transplanterad. Det har fungerat hyfsat de senaste månaderna även om det sliter på kroppen väldigt mycket och gör att jag är extremt trött. Jag har dessutom haft väldigt lågt blodvärde men förhoppningsvis blir det bättre nu när jag fått ny dos med epo-sprutor. Jag är med i en forskningsstudie till en ny medicin. Idag finns epo-medicin endast i sprutform men förhoppningen är att kunna utveckla medicinen så att de kan erbjudas i tablettform. Medicinen är just nu i fas 3 och jag har anmält mig till att vara försöksperson. Först måste jag ta en rad tester för att se om jag är lämplig och det tar sin tid. Jag har genomgått första testet och nästa test är satt till om ca en månad. Vid mitt senaste läkarbesök fick jag även en förfrågan från min läkare om jag kunde tänka mig att prata om min sjukdom och om dialys i hemmet till nya dialyspatienter och självklart kan jag tänka mig det. Anledningen till att jag blev tillfrågad är att jag har en historia med komplikationer med pd-dialys och har gått igenom en hel del elände på min väg till där jag är idag. Detta i kombination med stor familj och karriär så är det intressant för många att höra hur man får ihop vardagen i min situation. Kan jag hjälpa några människor som behöver stöd så känns det självklart tycker jag. Jag kämpar även vidare med min mentala status genom regelbunden kontakt med en kurator på Danderyds sjukhus. När jag kraschade i början av November så var jag tvingad att lägga upp en plan för hur jag skulle orka med allt och jag har lyckats hyfsat med det tycker jag. Det finns fortfarande saker att ta tag i men allt får ta sin tid. 
 
På arbetsfronten går det också framåt och idag har jag klivit upp och börjat jobba 75%. Jag hade säkert kunnat fixa det tidigare men jag ville inte stressa fram något utan tog lite extra tid innan jag fattade ett beslut. Vid årsskiftet fick vi en ny Sverigechef och vårt samarbete har hittills funkat bra. En av de första åtgärderna han gjorde var att se över min arbetssituation och jag kan numera titulera mig Key Account Manager(KAM) och det tror jag passar mig bra. Vi konstaterade ganska snabbt att jag tagit på mig alldeles för mycket i min roll som marknadskoordinator vilket med all säkerhet var en bidragande orsak till kraschen i November. Jag gjorde 5 personers jobb inklusive stora delar av vår tidigare Sverigechefs arbete vilket till slut tog ut sin rätt. I min nya roll får jag istället koncentrera mig på försäljning och kundarbete vilket känns väldigt skönt. Tidigare skötte jag besöksrapportering av alla säljare, veckorapporter, månadsrapporter och allt budgetarbete. Jag var ansvarig för all försäljning till återförsäljare både praktiskt och administrativt. Med facit i hand så undrar jag vad tusan jag höll på med och framförallt hur jag hann med allt. Nu får jag istället koncentrera mig på rent försäljningsarbete igen och framöver blir det en del resande. Nästa vecka åker jag till Östergötland och Småland och veckan efter blir det 2 dagar på västkusten. Efter det planerar jag en tripp till Värmland och det ska bli både roligt och inspirerande att komma ut igen. I mitten av April blir det 2 dagars utbildning i Danmark också. Jag blir inte borta allt för länge per gång då jag måste pussla så jag kan köra min dialys också. Jag kan vara utan dialysen i två dagar i rad utan att jag börjar må dåligt så det är hela tiden med i beräkningarna. Har man hela tiden en plan här i livet så får man till slut ihop det. 
 
I skrivande stund sitter jag i dialys och det är ungefär en timme kvar. Igår hade jag problem att få in nålarna i fisteln och jag fick till slut ge upp. Idag var jag och hämtade skärande nålar på sjukhuset och då gick det bättre att få ut blod. Tyvärr blev det en extra dags uppehåll från dialysen men det gick inte att påverka. Problemet är att jag förmodligen kommer må ganska dåligt efter dialysen och kommer sova dåligt i natt men det är bara att kriga vidare. 
 
Nu ska jag och Wilmer strax kolla på PSG-Real Madrid i Champions League. 
 
Ha en fin kväll 
 
// Dan 
 
Fina Wilmer på Tele2 arena i Söndags då vi var och tittade på AIK-Halmstad(Vinst 3-1)
 
På väg hem från hockeymatch på Hovet i helgen. Wilmer har Globen i bakgrunden. 
 
Kvällens dialyspass körs med lösa påsar med dialysvätska.