Ensamhet

Hej,
 
Kvällen är här och det innebär att det blir ännu en natt av ensamhet som väntar. Jag har tusen tankar som far runt i mitt huvud och nu har även den smärtsamma känslan av ensamhet kommit tillbaka som jag upplevde hela tiden i mina yngre år. Har alltid känt att jag inte duger, att jag är mycket sämre än alla andra och när man även får det bekräftat som jag fått så är det svårt att göra sig fri från de tankarna. Nu känner jag mig som en i mängden, nån som inte är speciell alls och som egentligen bara var ett andrahandsval när de man ville ha inte fanns tillgängliga. De här känslorna blir svårare för varje dag att hantera och det spelar ingen roll hur många år som passerar så känns allting som att det hände igår. Vissa nätter vaknar jag med sån hemsk ångest att jag vara vill gå ut och springa iväg någonstans där ingen kan se mig. Jag vet inte vart jag ska ta vägen eller vad jag ska ta mig till. Det finns ingen att prata med om det här och ju värre det blir desto starkare blir tvånget att plåga mig själv. Varje dag är jag livrädd att jag ska hitta nya saker som krossar mitt hjärta och den känslan bryter ner mig. Jag hoppas att jag snart hittar ett ljus i tunneln och att någonting kan få saker och ting att förändras. 
 
God natt. 
 
// Dan