Söndagskväll

Hej,
 
Då har ännu en vecka flutit förbi och i morgon är det dags att sätta tänderna i en ny. Helgen som passerat har varit väldigt tuff och jag har fått ställa upp och stötta folk som mår dåligt och det är ju något jag är bra på. När man fått lite distans till det som hänt så inser jag att jag återgår till mitt vanliga liv där jag får bära runt på min egen ångest utan någon som pratar med mig. Natten till idag var extremt jobbig då minnen och tankar från det förflutna valsat runt i mitt huvud hela natten. Trots att snart 20 år har passerat så är allting fortfarande helt glasklart och jag ser alla personer framför mig lika klart som jag gjorde då. Fram till dess hade mitt liv enbart bestått av misslyckanden och en känsla av att inte duga till och när allt det här smockade till mig i ansiktet så förstärktes alla dem känslorna tusen gånger om. Ända sedan dess har jag försökt förstå varför men aldrig kommit på ett enda vettigt svar. Den enda teorin jag har är att jag helt enkelt inte är bra nog och att andra personer behövs för att det ska kännas bra. Sedan dess har dessa människor funnits i mitt liv och de kommer nog finnas kvar så länge jag lever. Jag är en kämpe som aldrig ger mig och jag har slagits i så många år mot dessa demoner att jag likaväl kan fortsätta kämpa mot dem så länge jag lever. När jag mår som sämst så frammanar jag bilder av dem så att mitt självförakt kan bli ännu starkare. Vissa nätter är ensamheten och ångesten så svår att jag inte får luft men jag vet att jag kommer fortsätta kämpa emot när en ny dag gryr. Min största rädsla är att någon av dessa personer återigen dyker upp och krossar mig fullständigt som det var förra gången.
 
I morgon bitti bär det av mot Huddinge sjukhus där jag ska göra en liten operation på min nya njure. När jag var och gjorde en kärlröntgen så upptäcktes en förträngning i ett kärl till njuren och det kommer att åtgärdas under morgondagen. De kommer att gå in i ljumsken och upp i kärlet där de kommer att lägga in ett litet rör som ska hålla kärlet öppet och på så sätt skapa ett bättre blodflöde till min nya njure. Jag ska vara på plats redan 07.45 så det blir en tidig morgon. Förhoppningsvis får jag komma hem i morgon men med mitt oflyt så skulle det inte förvåna mig om det blev några komplikationer.
 
Nu ska jag vila ögonen på någonting på datorn innan jag försöker vandra in i drömmarnas rike.
 
På återseende. 
 
// Dan 
 
 
 
 

En sen kväll i Oktober

Hej,
 
Nu var det länge sen jag skrev och det beror på att jag inte mått speciellt bra på ganska länge. Har tappat tron på mig själv och känner mig sliten både fysiskt och mentalt. Känner mig ensam med mina tankar och min ångest som gör sig påmind allra starkast om nätterna. Vaknar ofta mitt i natten med ett tryck över bröstet och en stor klump i magen. Det är inte lika inspirerande att gå till jobbet längre och jag känner mig allmänt less. 
 
Har bestämt mig för att återgå till min kurator som jag pratade med innan transplantation och jag måste då förklara hur allvarligt läget är och inte måla upp en fasad som jag tyvärr är väldigt bra på. Jag måste förklara hur jag kämpar emot mina demoner och att de finns hos mig och gör sig påminda i princip varje dag.
Hur jag plågar mig själv med tankar och minnen som jag egentligen inte klarar av men som jag på något konstigt sätt behöver påminna mig själv om för att få en bekräftelse på hur dålig jag är. 
 
Jag känner mig så sanslöst trött på dagarna och jag klarar precis av att fullborda mina dagar med alla krav som finns där. Eftermiddagarna är värst och är oftast endast en lång kamp att överhuvudtaget klara av att kunna tänka klart. I morgon ska jag till sjukhuset i Huddinge och göra ett obehagligt ingrepp hos Urologen vilket jag inte alls ser fram emot och tycker ska bli skitjobbigt. Vi får se hur det går men på något sätt så kommer jag säkert igenom det också. 
 
Nu ska jag försöka sova och så hoppas jag att natten blir någorlunda ok. 
 
// Dan