En sen kväll i Oktober

Hej,
 
Nu var det länge sen jag skrev och det beror på att jag inte mått speciellt bra på ganska länge. Har tappat tron på mig själv och känner mig sliten både fysiskt och mentalt. Känner mig ensam med mina tankar och min ångest som gör sig påmind allra starkast om nätterna. Vaknar ofta mitt i natten med ett tryck över bröstet och en stor klump i magen. Det är inte lika inspirerande att gå till jobbet längre och jag känner mig allmänt less. 
 
Har bestämt mig för att återgå till min kurator som jag pratade med innan transplantation och jag måste då förklara hur allvarligt läget är och inte måla upp en fasad som jag tyvärr är väldigt bra på. Jag måste förklara hur jag kämpar emot mina demoner och att de finns hos mig och gör sig påminda i princip varje dag.
Hur jag plågar mig själv med tankar och minnen som jag egentligen inte klarar av men som jag på något konstigt sätt behöver påminna mig själv om för att få en bekräftelse på hur dålig jag är. 
 
Jag känner mig så sanslöst trött på dagarna och jag klarar precis av att fullborda mina dagar med alla krav som finns där. Eftermiddagarna är värst och är oftast endast en lång kamp att överhuvudtaget klara av att kunna tänka klart. I morgon ska jag till sjukhuset i Huddinge och göra ett obehagligt ingrepp hos Urologen vilket jag inte alls ser fram emot och tycker ska bli skitjobbigt. Vi får se hur det går men på något sätt så kommer jag säkert igenom det också. 
 
Nu ska jag försöka sova och så hoppas jag att natten blir någorlunda ok. 
 
// Dan