En kväll i Falun

Hej,

Nu är det långt mellan gångerna jag skriver men jag kämpar varje dag med både min kropp som värker samt nedstämdhet och ångest. Jag går regelbundet till kuratorn för att prata om min ensamhet, dödsångest och känslan av att känna mig osynlig. På nätterna är det värst och då kommer alla jobbiga minnen och tankar på de personer som får mig att känna mig värdelös och långt ifrån speciell. Jag är livrädd varje dag att de ska dyka upp på något sätt och återigen få mig att känna panik och hjälplöshet. Vissa dagar undrar jag om det spelar någon roll om jag kliver upp ur sängen eller om jag lika gärna kan ligga kvar under täcket. Jag önskar att det fanns någon som pratade med mig, förstod mig eller bara vet vem jag är.

Idag har jag varit ute på fältet tillsammans med min kollega Eric som bor i Västerås. Vi har varit runt och besökt butiker och glasmästerier och vi har fått en hel del gjort. Efter en god lunch så åkte jag vidare till Falun där jag befinner mig nu och i morgon blir det 3 besök i Dalarna innan jag åker hemåt igen. Under kvällen tänkte jag gå ut och gå en sväng men jag har så fruktansvärt ont i höften att jag nästan började gråta när jag skulle gå. Nu har jag gått med den här skiten sedan September och jag orkar snart inte mer. Jag har varit hos både läkare och sjukgymnast men ingenting hjälper utan nu har det snarare blivit sämre. Förutom allt jobbigt mentalt så ska jag behöva gå runt med detta också. Vissa dagar är jag så långt nere på botten att jag inte orkar ta mig an jobb eller någonting och det är oerhört tufft. 

Nu ska jag vila ögonen på datorn en stund innan jag ska försöka sova. 

På återseende!

// Dan